47.Nya avdelningen.

15 Oktober 2008

Mörkret kvarstår. Dagarna går, nätterna går. Men allt är väldigt plågsamt, tyvärr. Det är fortfarande mörkt inom mej. Känner mej ensam. Ensam mot mörkret.

Hur har jag varit inlagd i 4 månader denna omgång. Har avverkat 3 olika avdelningar! Den 1 September fick jag flytta till den ny-startade avdelningen. Jag var första patienten. Så första dagen var jag där helt själv med cirka 7-8 st skötare!! Sen kom en tjej till. Så första veckan var vi 2 helt ensamma där med all personal! Snacka om intensivvård!

Åker hem på lite permissioner i veckorna nu. Har blandade känslor inför det. Man vill ju hem, men sen är det grymt tungt att komma tillbaka till avdelningen om det inte har gått bra. Då känner man sej ännu mer misslyckad. Varför har många psyk-personal så lite kunskaper om Borderline med inslag av svårt självskadebeteende?

Min vän, hon försvinner bort. Det gör så ont att se henne så undernärd! Snart ger hennes kropp vika. Har känt henne i 2 år, vi har spenderat så mycket tid ihop på avdelningar och behandlingshem tillsammans. Trodde att det gick åt rätt håll, trodde att anorexin skulle minska, men det senaste året har det blivit tvärt om. Önskar att jag kunde göra något för att hjälpa!