lördag, december 27, 2008

48. Ännu en jul på psyk...

27 December 2008


Det blev ännu en jul på en låst avdelning. Inlåst bakom låsta dörrar. Inlåst bland allt det sjuka. Detta var den 3:e julen i rad som jag befinner mej på en sluten psykiatrisk avdelning. Vilket liv... För varje år har jag varit på olika avdelningar, men det är ändå skit. Vill kunna, och vill orka fira jul. Jul, på riktigt!

Jag har glömt bort vad julen innebär. Sen mamma & pappa skildes har julen varit ett helvete. Och de 3 senaste åren har jag inte ens orkat bry mej. Helt ärligt. Jag hatar julen!!

Förstår inte det fina med julen. I jule-tid ska man va någorlunda glad, umgås med familj, släkt eller vänner, man ska äta mat och ibland ge varandra julklappar. Önskar att jag kunde känna nån glädje och nån mening med det för att kunna se fram emot att få fira jul. Men det gör jag inte. Allt är svart. Svartare än svart.

Anledning till att jag inte skrivit på länge är att mina permissioner blev indragna. Läkaren vägrade låta mej åka hem. Jag mådde lite för dåligt för att vara hemma, även om det bara var några timmar.

Nu får jag i alla fall åka hem några timmar. Men risken är väl att jag inte ens får det snart.

För jag har snart inte kraften för att kämpa. Kraften blir mindre och mindre. Personalen förstår inte. De bara skäller på mej när jag inte kan hantera känslorna konstruktivt. De säger att jag måste skärpa mej, att jag måste kämpa, att jag måste försöka, att jag måste ta tag i mitt liv, att jag bara är dum som förstör mej så.

Men jag kämpar! Jag kämpar så mycket jag orkar, men ingen verkar tro mej. Jo, en. En underbar person. Han är min livlina. Men resten tror inte på mej. De förstår inte vilken kamp det är att bara ta sej upp ur sängen på morgonen... Jag blir så ledsen...

Jag är ledsen. I ensamhet. Ledsen i mörkret.

Etiketter: , , , , , , , , ,