söndag, juni 10, 2012

108. Ett år sedan, exakt på dagen.

Idag är det ett år sedan. Ett år, exakt på dagen. Men minns det som igår. Minns det så väl. Tårarna forsade ner. Smärtsamt väl. Jag hoppas du har det bra där uppe tillsammans med de som du saknade så oerhört. Nu är ni tillsammans. Tillsammans där uppe, i himlen. Det är svårt att förstå. Det gör ont att förstå. Saknad.


Tänk om jag förstått.
Tänk om jag agerat annorlunda.
Tänk om jag...tänk om jag kunnat hindra dej.

Etiketter: , , , ,

1 Comments:

Blogger Jacob said...

Nu känner inte jag till omständigheterna men känner ändå att jag vill säga något. Visst är reaktionen "tänk om jag hade gjort annolunda eller kunnat hindrat det" vanlig men inte vettig eller bra för en. Om någon verkligen vill göra slut på sitt liv går det endast på psyket eller i fängelse att hindra det. I det vardagliga livet är det omöjligt. På ett plam kan jag tycka man får respektera att personen valt det och på ett annat att det är något man som utomstående evenuellt bara kunnat fördröja men aldrig förhindra. Därför borde du inte ha dåligt samvete...

I mitt eget liv brukar jag tänka att självmord är en "permanent lösning på ett tillfälligt problem" men för vissa är problemet inte alls tillfälligt och då blir det lättare att förstå handlingen i sig.

Jacob

9:42 em  

Skicka en kommentar

<< Home